Alla-hjärtans-dag-tävling: Vinnarbidragen!

Vinnarna av förra veckans nyhetsbrevstävling har korats! De tre lyckliga vinnarna får vardera presentkort på 300 kronor. För att få njuta av het pizza på alla hjärtans dag skulle det skrivas en motivation till varför just presentkorten skulle hamna i deras ficka! Vi tackar så mycket för alla jättefina bidrag, het pizza till alla denna kärleksdag! Njea men iallafall till tre, och här är de:

————————————————————————————————————————————

“Jag och min sambo har precis flyttat ihop. Min älskade hund dog precis innan julafton och jag drogs ner i en depression. Min hund var en i familjen och när hon dog var det som att en del av mig försvann. För några dagar sedan så kom min sambo hem med inte bara en stor överraskning utan två stora överraskningar: Två valpar. Nu läker jag sakta men säkert och livet är inte lika dystert längre.

Jag är så glad och tacksam för att jag har en så vacker människa i mitt liv som gör allt för att jag ska le och må bra. Han fanns där under mina svåraste stunder och han är den första som jag sett i ögonen och verkligen trott på när han säger att han älskar mig. Jag vill så gärna kunna ge något tillbaka till honom efter allt han gjort för mig och nu när jag såg den här tävlingen så tänkte jag att det vore perfekt.”

Mvh
Sara

————————————————————————————————————————————

“Min älskade fästmö Jessica har sedan 10:e januari legat på sjukhus p.g.a. en svår graviditet. Hon är kvar där nu med men på fredag den 14/2 kommer hon hem, och med sig har hon vår lilla dotter Tova, som valde att komma 9 veckor för tidigt. Eftersom jag varit hemma med de andra barnen har Jessica fått slita dag och natt med blöjbyten och matningar, knappt fått någon sömn, och detta medan hon själv varit nyopererad. Men nu kommer de hem, Jessica typ återställd och Tova väger snart 1600 gram, och då tycket jag hon förtjänar en middag. Det är det minsta jag är skyldig henne.”

/Anders

————————————————————————————————————————————

“Jag har en story som jag personligen tycker är rätt mer cheesy än en margarita med extra ost, men om den faller er i smaken är väl en annan fråga! Here we go..

När jag precis hade fyllt 11 så skildes mina föräldrar. Min mamma flyttade från Stockholm till Katrineholm och jag bodde kvar med min pappa. Jag hälsade på mamma ca. varannan helg efter det, men jag gillade det inte speciellt mycket då jag inte kände en enda människa där och det inte fanns speciellt mycket att göra för en liten ”nästan-tonåring”. Det enda roliga var när hon skulle storhandla, därför såg jag till att åka ner de helger när jag visste att hon skulle göra det.

Just den här gången skulle jag möta mamma på ICA MAXI efter att hon hade slutat jobba, men då jag aldrig hade gått vägen till affärerna själv, svängde jag fel och hamnade på WILLYS som ligger ca 100m ifrån MAXI, men hon var ju inte där och väntade.. Jag gick in och letade efter mamma, jag hade ju ingen mobil så det fanns ingen Facebook ”check in” att utgå efter heller, livet var hårt för den här lilla flickan. Men så kom en kille fram till mig, han verkade vara i min ålder och presenterade sig som Linus när han tröstade mig genom att ge mig sin glass som han precis hade köpt och sen hjälpte hans mamma mig att hitta min mamma. Jag fick ett litet skolfoto av killen som föreställde honom själv, med mammans nummer på baksidan ifall jag ville träffas och leka någon gång.

Jag tappade bilden i en vattenpöl på vägen hem med mamma, och numret försvann från baksidan då det var skrivet med en svart tuchpenna. Jag var jätteledsen och tvingade henne att gå fram och tillbaka minst 3ggr, det var ju min första chans till en kompis i den där nya staden.. Jag har senare sökt efter Linus, mest för skojs skull på sociala medier men utan resultat.

2011 hade min kompis en fest för att fira valborgsmässoafton och hon bjöd massor av killar då hon precis hade blivit dumpad av sin egen. En av killarna, Caracas, och jag klickade direkt, han var rolig, charmig, snygg – hela köret. Det slutade med att vi satt och pratade hela kvällen om allt mellan himmel och jord. Han sa att han hade bott i Katrineholm samtidigt som mamma flyttade dit och vi båda tyckte att det var rätt kul att vi aldrig hade setts förr. Han tog upp plånboken för att visa ett foto på sig själv och jag kände genast igen det. Caracas var Linus. Därför hittade jag honom aldrig, han kallades ”Caracas” överallt. Inte sitt riktiga namn. Vi skrattade och bytte nummer.

Dagen efter smsade han mig – ”Du är skyldig mig en glass.. Träffas? :)”. Ett leende träffade mina läppar. Vi träffades och blev snabbt mer än vänner, efter en månad var vi tillsammans och idag är vi förlovade och bor ihop.

Och vet ni? Varje årsdag går vi ut och äter glass tillsammans.. Vi har inte råd med mycket annat, men det räcker för mig, bara vi har varandra.. Men alltså, pizza OCH glass skulle ju sitta riktigt fint..”

Puss på er!

Cecilia

————————————————————————————————————————————

Grattis till vinnarna och ha nu en riktigt trevlig helg alla pizzalovers!

Be Sociable, Share!

Leave a Reply

Your email address will not be published.